Innehållsförteckning

---

DEN HELIGA SKRIFT, ELLER ORDET, ÄR SJÄLVA DET GUDOMLIGT SANNA (#1)

För att nu människan inte ska vara i tvivel om att Ordet är sådant, har den inre meningen av Ordet uppenbarats för mig av Herren. (#4)

I. ORDET FINNS EN ANDLIG MENING, SOM HITINTILLS VARIT OKÄND (#5)

II. Att den andliga meningen finns i alla delar av Ordet, både till sin helhet och i varje detalj. (#9)

III. Det är den andliga meningen som gör att Ordet är gudomligt inspirerat och att varje ord är heligt (#18)

IV. Denna mening har hitintills varit okänd (#20)

I. Från och med nu kommer den andliga meningen inte att ges till någon annan än den som tar till sig äkta sanningar från Herren (#26)

FÖR DEN ANDLIGA OCH HIMMELSKA MENINGEN ÄR ORDETS BOKSTAVSMENING GRUNDVAL, BEHÅLLARE OCH FÄSTE (27-36) (#27)

(IV.) I ORDETS BOKSTAVSMENING ÄR DET GUDOMLIGT SANNA I SIN FULLHET, I SIN HELIGHET, OCH I SIN KRAFT (#37)

Att sanningarna i Ordets bokstavsmening menas med grundvalen till det Nya Jerusalems murar i Uppenbarelsebokens kap 21 (#43)

Att det sanna och goda i Ordets bokstavsmening menas med Urim och Tumim (#44)

Att sanningarna i Ordets bokstavsmening förstås med ädelstenarna i Edens lustgård, som kungen av Tyrus, enligt Hesekiel, hade varit i. (#45)

Att Ordets bokstavsmening förstås med tabernaklets omhängen och förlåt (#46)

Att det yttre av Jerusalems tempel förebildar Ordets yttre som är bokstavsmeningen (#47)

Att Herren, när han blev förklarad, förebildade Ordet i sin härlighet (#48)

KYRKANS LÄRA SKALL HÄMTAS FRÅN OCH BEKRÄFTAS AV ORDETS BOKSTAVSMENING (#50)

1. Utan läran går det inte att förstå Ordet. Det beror på att Ordet i bokstavsmeningen uteslutande är skrivet med motsvarigheter med avsikten att det andliga och det himmelska samtidigt ska finnas inom bokstavsmeningen, så att vartenda ord kan vara en behållare och ett stöd för dem. (#51)

2. Kyrkans lära skall hämtas från och bekräftas av Ordets bokstavsmening (#53)

3. Det Gudomligt sanna, som läran ska höra ihop med, visar sig inte för för några andra än dem som är i upplysning från Herren. (#57)

GENOM ORDETS BOKSTAVSMENING UPPSTÅR FÖRBINDELSE MED HERREN OCH GEMENSKAP MED ÄNGLARNA (#62)

ORDET FINNS I ALLA HIMLARNA OCH DÄRIFRÅN KOMMER ÄNGLARNAS VISHET (#70)

KYRKAN FINNS TILL PÅ GRUND AV ORDET, OCH DEN ÄR SÅDAN SOM DESS FÖRSTÅELSE AV ORDET ÄR (#76)

I ALLA ENSKILDA DELAR AV ORDET FINNS ÄKTENSKAPET MELLAN HERREN OCH KYRKAN, OCH DÄRAV ÄKTENSKAPET MELLAN DET GODA OCH DET SANNA (#80)

DET GÅR ATT BILDA KÄTTERSKA LÄROR FRÅN ORDETS BOKSTAVSMENING, MEN DET LEDER TILL SKADA ATT BEKRÄFTA DEM (#91)

HERREN KOM TILL JORDEN FÖR ATT UPPFYLLA ALLTING SOM FINNS I ORDET, OCH FÖR ATT SÅ BLI DET GUDOMLIGT SANNA, ELLER ORDET, OCKSÅ I DET YTTERSTA (#98)

FÖRE DET ORD SOM IDAG FINNS I VÅR VÄRLD FANNS ETT ORD SOM HAR GÅTT FÖRLORAT (#101)

GENOM ORDET FINNS DET LJUS OCKSÅ FÖR DEM SOM FINNS UTANFÖR KYRKAN OCH INTE HAR ORDET (#104)

FÖRUTAN ORDET SKULLE INGEN VETA NÅGOT OM GUD, OM HIMMEL OCH HELVETE, OM LIVET EFTER DÖDEN, OCH ÄNNU MINDRE OM HERREN (#114)

44. Att det sanna och goda i Ordets bokstavsmening menas med Urim och Tumim

Urim och Tumim fanns på Aarons efod och genom hans prästämbete förebildades Herren med hänsyn till det Gudomligt goda och frälsningsverket. Genom prästämbetets eller helighetens kläder förebildades det Gudomligt sanna från det Gudomligt goda. Efoden förebildade det Gudomligt sanna i sitt yttersta, alltså Ordet i bokstavsmeningen, för det är detta som är det Gudomligt sanna i sitt yttersta, vilket har nämnts ovan. Därför förebildade de tolv ädelstenarna - med namnen på Israels tolv stammar - som fanns på Urim och Tumim, det Gudomligt sanna från det Gudomligt goda samlat till en enhet.

[2] Vi läser om dessa saker enligt följande hos Moses:

De skall göra efoden av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. Sedan skall du göra en bröstsköld för domsutslag på samma sätt som efoden. Du skall sätta in den i infattade stenar, i fyra rader: i första raden en karneol, en topas och en smaragd, i andra raden en krysopras, en safir och en diamant, i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist och i fjärde raden en beryll, en onyx och en jaspis. Dessa stenar skall vara tolv efter namnen på Israels söner. Ingraveringen på sigillet skall vara så att varje sten skall bära namnet på en av de tolv stammarna. Och Aron skall bära namnen på Israels söner i domsskölden över sitt hjärta när han går in inför Herren ansikte. 2 Mosebok 28:6, 15-21, 29-30

[3] Det som förebildades av Arons kläder, hans efod, livrock, mantel, turban och bälte, återfinns där ovanstående kapitel förklaras i Arcana Cœlestia. Där framgår det att efoden förebildar det Gudomligt sanna i det yttersta, och att ädelstenarna där förebildar sanningar som lyser från det goda. De tolv ädelstenarna förebildar alla yttre sanningar som lyser från kärlekens goda i sin rätta ordning. Israels tolv stammar förebildar allt som har med kyrkan att göra, och bröstskölden det Gudomligt sanna som kommer från det Gudomligt goda. Urim och Tumim förebildar strålglansen från det Gudomligt sanna som kommer från det Gudomligt goda i det yttersta, där urim på änglarnas språk betyder lysande eld och tumim strålglans, och på hebreiska betyder det senare redlighet. Där, i Arcana Cœlestia, visades också, att det var där som svaren gavs genom ljusets variationer och samtidigt av en ljudlös förnimmelse eller av en levande röst, eller på andra sätt.

[4] Av dessa saker kan vi konstatera att dessa ädelstenar också förebildar sanningar som kommer från det goda i Ordets yttersta mening. Och detta är det enda sättet på vilket svar ges från himlen, eftersom det är i den meningen som det utgående Gudomliga är i sin fullhet. Att ädelstenar och diadem betecknar gudomliga sanningar i sitt yttersta uttryck, som är sanningar i Ordets bokstavsmening, blev klart och tydligt för mig när jag i den andliga världen såg änglarna beklädda med ädelstenar och diadem, och också såg dem i deras skrin. Jag fick också veta att de motsvarade sanningar i det yttersta, ja, också att det är denna motsvarighet som gör att de existerar och att de ser ut som de gör. Eftersom det är detta som ädelstenar och diadem betecknar, så fick också Johannes se dem:

- på drakens huvud, Uppenbarelseboken 12:3

- på vilddjurets horn, Uppenbarelseboken 13:1

- och ädelstenar över skökan på det scharlakansröda vilddjuret, Uppenbarelseboken 17:4

Han såg dem där, eftersom de betecknade dem i den kristna världen som hade Ordet.